Några smakprov:

Varvet grundades av Nestor Nilsson, som föddes på Råssö år 1889. Efter sex år i folkskolan började han sin båtbyggarbana hos den legendariske Karl Stjern, som höll till på Galtö, inte långt från Råssö. Kalle Stjern byggde båtar, mest fiske- och fraktjakter, på upp till 50 fots längd, och allt arbete utfördes under bar himmel. Gubbarna arbetade och frös (det var före ordet arbetarskydd införlivats i språket) men de byggde granna och bra båtar!

Ca 1910 fick Nestor jobb hos Crawfoords varv vid Hällekind, strax söder om Strömstad. Där byggdes en mängd olika fartyg för kommersiellt bruk, och liksom alla andra större varv hade man ett ordentligt uppsving i samband med första världskriget. Det var en skriande tonnagebrist på grund av minsprängningar och torpederingar, och alla skeppsbyggerier arbetade därför för högtryck. I samband med krigsslutet 1918 sjönk efterfrågan på nya fartyg drastiskt, och efter ett kort mellanspel på Ekenstams varv i Strömstad startade Nestor eget båtbyggeri i november 1918.

Som plats för båtbyggeriet valde Nestor ett markstycke längst in i Bojarkilen, den smala viken som mynnar strax norr om Strömstads Norra hamn. Marken ägdes av Sihlbom på Flateby gård . Denne samt Karl Back och Nestor grundade i november 1918 "Nestor Nilssons & co Båtbyggeri" . Redan några år senare var dock kompanjonerna ute ur bilden, och Nestor fortsatte på egen hand. 

På platsen där varvet anlades fanns redan en uråldrig slip som bestod av en urkärlad ekränna. När båtarna skulle tas upp sattes de med kölen i rännan och spelades upp. Nestor anlade varvsbyggnaden på stranden under den höga klippan Kungshuvudet, som än idag ger området sin karakteristiska profil.

Byggnaden bestod till att börja med av en enkel träkåk med ett par stora dörrar i gaveln som vette mot sjön. Båtarna halades in och ur verkstaden med hjälp av ett spel. Ett par dar före julafton 1934 brann dock verkstadsbyggnaden ner till grunden, och med den även ett par nybyggen samt en del båtar som vinterförvarades. En ny, större, varvslokal byggdes då och den var klar på sommaren 1935. För att enklare kunna hantera båtarna köptes också en gammal stenbrottskran, och med den kunde man lyfta båtar på upp till 5-6 ton.

Trots de enkla omständigheterna skapade sig Nestor snart ett mycket gott rykte som förstklassig båtbyggare. Han hade öga för linjer och bordfyllde sina båtar elegantare än de flesta. Tack vare flitiga självstudier lärde han sig också att rita båtar, och de flesta båtar som byggdes på varvet var av egen konstruktion. På 1920 och trettiotalets början byggdes många motorbåtar, både snäckor (=snipor) och "plattgattare" Senare halvan av trettiotalet byggdes ett antal kutterriggade kosterbåtar på mellan 8 och 10 meters längd. Strömstads Segelsällskap lät också bygga sina lottbåtar hos Nestor, och på 1930-talet var dessa oftast en öppen kostersnäcka. Under kriget byggdes ett stort antal livbåtar, främst åt Eriksbergs varv i Göteborg. Dessa tog ca en vecka att bygga när man arbetade som hårdast. Varvet gav då arbete åt 4-5 man.

Efter kriget återgick man till mer normal produktion, bl.a. byggdes ett stort antal Långedragsjullar (J10) åt GKSS. Sedan byggdes ett tiotal K-6:or, Svenska Kosterbåtsförbundets entypsbåt, de flesta som lottbåtar åt Strömstads Segelsällskap. Vidare byggdes ett antal sk. Tullracerbåtar åt Kungliga Generaltullstyrelsen. Dessa var snabbgående mahognymotorbåtar som utrustade med två Grey-motorer skulle göra ca 25 knop. 7-8 st Kungskryssare byggdes också för export till USA. Varvet sysselsatte vid denna tiden 3-4 man, Nestor fixade mest med motorer och allt mekaniskt i den primitiva mekaniska verkstaden medan själva båtbyggandet utfördes av sonen Nils samt Karl Hansson.

När Nestor överlät firman 1961 till Nils hade han hunnit med att bygga mer än trehundra båtar. Han slutade dock i en brytningstid där plasten vann snabba framsteg som byggnadsmaterial. I mitten av sextiotalet övergick Nisse därför från att bygga nytt till att reparera och bygga om träbåtar. Han inredde även en hel del plastbåtar. Arbetet med att vinterförvaring och service av båtar ökade också på sextiotalet, och efter diverse utfyllnader har varvet plats för 45-50 båtar av varierande storlek.

1992 övertogs driften av Peter Goksöyr och drevs vidare i samma traditionella anda men också med influenser av modern teknik och design. Efter Peters allt för tidiga bortgång 2010 övertogs verksamheten av hans brorson Johan Goksöyr. Johan för traditionen vidare och driver verksamheten med samma kunnande, intresse och engagemang. 

varvet.se © 2010 • Alla rättigheter reserverade